Robin Hanson, med hänvisning till Agnes Callard, ställer en intressant fråga om varför vi inte ägnar oss mer åt gemensam undersökning av intellektuella frågor i sociala sammanhang.
Hinder för gemensam kunskapssökning
Hanson sammanfattar att vi har många standardroller och verktyg för praktisk undersökning, men att sociala samtal ofta präglas av korta varaktigheter, frekventa ämnesbyten och en strävan efter avkopplande bekräftelse snarare än intellektuell ansträngning. Sociala samtal väcker också rädsla för att verka osäker, fel, dominant eller alltför allvarlig.
Samtidigt påpekar han att vi ofta socialiserar genom att anstränga oss tillsammans i aktiviteter som matlagning, sport, vandring, spel och resor. Vi njuter också av att argumentera med varandra, även om känsliga ämnen som sex, politik eller religion. Vilket leder till frågan: varför inte också undersöka djupare intellektuella frågor tillsammans?
När gemensam undersökning fungerar bäst
Gemensam undersökning fungerar bäst när man reser tillsammans och konfronteras med nya frågor. Även något så vardagligt som ”tror du att de två personerna vid restaurangbordet är på en första dejt eller inte?” kan fungera utmärkt. Från observatörernas synvinkel är undersökningen helt ny. Den gemensamma undersökningen blir rolig och kan göra framsteg eftersom båda har ungefär samma utgångspunkt.
Utmaningar med etablerade frågor
För de flesta etablerade samhällsvetenskapliga och filosofiska frågor finns dock så mycket befintlig analys och litteratur att ”tankekedjan” blir mycket lång. Gränspunkten för kunskap upprätthålls inte väl i en dyad eftersom processen är beräkningsmässigt komplex och individerna sannolikt har åtminstone marginellt separata agendor. Paret slutar därför ofta prata i cirklar snarare än progressivt.
En bättre metod är om en person skriver en kort promemoria eller sammanfattning och den andra erbjuder kommentarer – en metod som faktiskt används ofta och som ofta lyckas hålla dialogen vid den epistemiska gränsen.
Humor som tankeredskap
När två personer samtalar gör de ofta större framsteg genom att skämta, där en eller båda personer får inspiration eller insikt från skämtet. När skämtet utvecklas och upprepas i olika former, förfinar var och en – något separat – sina intuitioner om frågorna relaterade till skämtet. Processen är gemensam men det avgörande framstegsarbetet sker fortfarande individuellt.
Lästips framför gemensam analys
När människor vill ”prata igenom en fråga” är lästips ofta mer användbara än idéer eller analys i sig. Lästipset är en kort beräkningssträng och kräver inte gemensamma, koordinerade manövrer i slutet av mycket långa beräkningssträngar.
Långvariga samarbeten skapar undantag
Ibland kan långvariga samarbetspartners göra framsteg genom att arbeta igenom problem tillsammans, särskilt om det gäller konkreta projekt. Men detta kräver oftast: a) långvarig nära samarbetsrelation, b) arbete med samma konkreta problem och med gemensamma incitament, c) immunitet mot att förolämpa varandra, och d) insikt om att själva samtalen inte nödvändigtvis går särskilt bra.
Praktisk tillämpning i affärssammanhang
Av liknande skäl är utsikterna för ”gemensam undersökning” mest lovande i samband med konkreta affärsbeslut. Personer som John och Patrick Collison kan antas vara ganska bra på detta.
Men kanske är det bäst att fråga någon annan för att bekräfta dessa tankar.