Min nyliga meningsutbyte med Chris Rufo aktualiserar frågan om vilken väg klassiska liberaler bör ta i dagens polariserade politiska klimat. En djupgående analys av C. Bradley Thompson belyser varför denna fråga måste tas på allvar.
Den förlorade generationen
Thompson pekar på ett fundamentalt problem: det konservativa-libertarianska-klassiskt liberala etablissemanget har förlorat en hel generation unga människor. Detta har skett genom att etablissemanget vägrade att försvara dem eller ta itu med de frågor som betydde mest för dem. Resultatet har blivit att många unga har vänt sig till vad Thompson kallar den ”reaktionära eller dissidenta högern”.
Thompson beskriver situationen genom ett hypotetiskt exempel: en 23-årig man år 2016 som genom hela sin utbildning fått höra att han är rasistisk, sexistisk och homofobisk enbart på grund av att han är vit, man och heterosexuell. Därtill feldiagnostiserad med ADD/ADHD och medicinerad med Ritalin bara för att han var en aktiv pojke. Han har också fått höra att han kanske inte alls är en pojke utan en flicka fångad i en pojkes kropp, samtidigt som hans lärare påstått att landet hans föräldrar lärt honom att älska grundades i synd och är ondskefullt. Dessutom nekades han tillträde till sitt förstahandsval av college trots att han hade bättre testresultat än många som antogs.
Etablissemangets misslyckande
När denna unge man, som är temperamentsmässigt konservativ, libertarian eller klassisk liberal, söker stöd hos organisationer som Heritage Foundation, Cato Institute eller Institute for Humane Studies, vad möts han av? Enligt Thompson: ytterligare en rapport om marknadsorienterad transportpolitik eller energipolitik. Heritage Foundation fokuserar på underskott och skattepolitik. Cato Institute producerar fler dokument om legalisering av cannabis och samkönade äktenskap. Institute for Humane Studies ökar sina insatser för att tilltala de ”coola” genom videos om spontan ordning med transpersoner i 20-årsåldern.
Thompson frågar sig om det är konstigt att dagens unga människor, som lidit av denna behandling, skriker ”stopp” och vänder sig bort från huvudfåran. När de unga insåg att etablissemangskonservativa och libertarianer varken hörde dem eller hade vokabulären, principerna eller modet att försvara dem mot deras ”maoistiska förföljare”, gick de under jorden till platser som 4chan, 8chan och olika andra nätforum där de fann en samizdat-gemenskap av förtryckta.
Den nya högern
Efter att effektivt ha övergivit sena millennials och generation Z borde konservatismen och libertarianismen inte bli förvånade över att dagens unga människor, som annars kunde varit sympatiska till deras politik, har lämnat den världen och blivit radikaliserade. Thompson konstaterar: ”Nyhet: Generation Z dras till människor som är villiga att försvara dem och angripa social nihilism och egalitarism i alla dess former.”
Detta har lett till framväxten av vad Thompson kallar ”Fight Club-högern”, som kräver en ny form av amerikansk politik. Generation Z:s högerpolitik har gjort upp med vad de kallar ”boomergenerationens ’falska och löjliga’ anknytning till självständighetsförklaringens principer och konstitutionens institutioner”. Många unga som migrerat till den reaktionära högern har öppet och upprepade gånger förkastat principerna från USA:s grundande som irrelevanta i den moderna världen.
Vänsters taktikskifte och högerns missriktade fokus
Thompson påpekar att konservatismen och libertarianismen verkar helt omedvetna om att vänstern pivoterade och ändrade taktik efter Berlinmurens fall i november 1989. På 1990-talet övergav vänstern ekonomiska frågor och arbetarklassen för att istället fokusera på kulturella frågor. Istället för att försöka ta över fackföreningsrörelsen gick den postmoderna vänstern efter MTV och pojkscouterna, medan de stora tankesmedjorna på högerkanten fokuserade på frågor som var för avlägsna från ungas liv, såsom underskott, beskattning och regleringspolitik.
Medan socialism fortsätter att vara vänsterns mål, är medlet för att nå detta mål postmodern nihilism. Det är där vänstern planterade sin flagga och ockuperade terrängen utan motstånd, medan konservativa och libertarianska organisationer kämpade för ideologisk hegemoni inom den ekonomiska sfären. Mellan 2000 och 2025 är det kulturell nihilism och dess många former och manifestationer som har utgjort huvudfronten. Den postmoderna nihilismen har blivit så kraftfull att till och med vissa vänsterinriktade ”libertarianska” organisationer helt enkelt har blivit vänsterinriktade.