Stabilisering av statskulden i förhållande till BNP genom ökad produktivitetstillväxt kräver orealistiskt höga tillväxttal enligt en ny studie av ekonomer. Forskarna har analyserat flera tillväxtstrategier och kommit fram till att dessa åtgärder ensamma inte räcker för att lösa skuldproblematiken.
Orealistiska tillväxtförväntningar för skuldstabilisering
För att stabilisera skuldkvoten genom produktivitetstillväxt skulle det krävas en tillväxttakt som är 0,5 procentenheter högre per år än vad Congressional Budget Office (CBO) förväntar sig under de kommande tre decennierna. Dessa beräkningar inkluderar inte effekterna av skattelagstiftningen som nu debatteras i kongressen. Om lagförslaget antas i den form som godkänts av representanthuset skulle ännu högre produktivitetstillväxt krävas för att stabilisera skuld-till-BNP-kvoten.
Tillväxtpolitik räcker inte på egen hand
Studien granskar sju policyområden – invandring, bostäder, sociala skyddsnät, elöverföring, forskning och utveckling, företagsbeskattning samt tillståndsprocesser. Forskarna finner inga belägg för att dessa områden, även tillsammans, kan producera en tillräckligt stor och varaktig ökning av produktivitetstillväxten för att kompensera för potentiella direkta budgetkostnader och avsevärt minska underskottet.
Kombination av åtgärder nödvändig
Medan både skattehöjningar och utgiftsnedskärningar kommer att behövas, kan tillväxtfrämjande politik minska bördan. Vissa policyförändringar inom de undersökta områdena skulle kunna öka den ekonomiska tillväxten till en tillräckligt låg direkt budgetkostnad att de faktiskt skulle kunna sänka skuldkvoten i förhållande till BNP. Exempelvis skulle ökad invandring av högkvalificerad arbetskraft eller lättade restriktioner för bostadsbyggande öka den ekonomiska tillväxten och sänka skuldkvoten.
Löftesrika regulatoriska förändringar
Särskilt lovande är tillväxtfrämjande regulatoriska förändringar. Vissa av dessa skulle innebära avregleringar – till exempel reformering av tillståndsprocesser för infrastruktur – medan andra skulle stärka regleringar – exempelvis federala insatser för att förbättra elöverföring. Skattesänkningar, däremot, vidgar direkt budgetunderskottet, och forskning tyder på att de sällan har tillräckligt stor inverkan på tillväxten för att kompensera för dessa direkta underskottsökningar.
Dessa slutsatser kommer från en ny studie genomförd av ekonomerna Douglas Elmendorf, Glenn Hubbard och Zachary Liscow.