En reflektion värd att återbesöka från min tidigare analys om den Nya Högern kontra klassisk liberalism. Här följer ett viktigt utdrag:
Kritiska insikter från 2022-analysen
Även om jag försöker förstå den Nya Högern så är jag långt ifrån övertygad. En stor oro är hur dess initialt negativa fokus riskerar att förstärka sig självt. Framgångsrika samhällen bygger på förtroende, inklusive förtroende för ledare, och den Nya Högern erbjuder inte resurser för att bygga detta förtroende eller något jämförbart substitut. Som ett nationsbyggande projekt framstår det som en återvändsgränd. Det kan faktiskt påskynda en ”brasilianisering” av USA snarare än att undvika den, där Brasilien utgör ett typexempel på ett samhälle och en statsapparat med lågt förtroende.
Jag ser inte heller hur den Nya Högerns hållning undviker riskerna med en extremt korrupt och självcentrerad maktelit. Låt oss säga att den Nya Högerns beskrivning av elitens ruttenhet vore sann – skulle vi verkligen lösa problemet genom att välja fler individer med Nya Högern-orientering till regeringen? Enligt en Nya Högern-världsbild finns det ännu mer anledning att vara cynisk mot Nya Högern-ledare, oavsett vilken ideologisk sida de ursprungligen kommer från. Om eliterna är så korrupta just nu, så är krafterna som korrumperar dem troligen verkligt grundläggande…
Svårigheter med koalitionsbyggande
Den Nya Högern tycks också ha svårt att bygga koalitioner, främst eftersom den är så polariserande gällande eliterna på motsatta sidan. Många av de mest gynnsamma förändringarna i amerikansk historia har kommit genom breda koalitioner, inte bara från en politisk sida. Libertarianer som William Lloyd Garrison spelade en nyckelroll i debatten mot slaveriet, men de skulle inte ha kommit långt utan stöd från de mer statsorienterade Republikanerna, inklusive Abraham Lincoln. Om man demoniserar de eliter som inte tillhör den egna sidan, blir det mer sannolikt att vi hamnar i situationer där alla eliter måste presidera över en moraliskt oacceptabel status quo…
Riskerna med elitmisstro som samhällsklyfta
Kanske mest oroande är det när ”hur mycket kan vi lita på eliterna?” blir en huvudsaklig skiljelinje i samhället. Vi har redan sett orättvisorna och den kaskadartade negativismen i cancel-kulturen. Att tillämpa cancel-kultur på våra egna eliter, vilket i grund och botten är vad den Nya Högern föreslår, kommer sannolikt inte leda till högre förtroende och bättre rykte för de som sitter vid makten, även för dem som förtjänar ett gott rykte.
Återblick och relevans idag
Denna analys från 2022 har fått förnyad aktualitet i dagens politiska klimat. De grundläggande frågorna om förtroende, koalitionsbyggande och samhällelig polarisering förblir centrala i den pågående debatten mellan klassisk liberalism och nyare högerrörelser.
Jag rekommenderar att läsa eller återläsa hela analysen för en djupare förståelse av dessa viktiga skillnader och deras konsekvenser för samhällsutvecklingen.