Det mest centrala för prisvärt boende borde vara just prislappen, men när Illinois Housing Development Authority (IHDA) utvärderar bostadsprojekt för skattekrediter visar sig andra prioriteringar väga tyngre.
Få poäng för kostnadskontroll
Vid bedömning av vilka bostadsprojekt som ska få skattekrediter har IHDA ett poängsystem som avslöjar organisationens verkliga prioriteringar. Enligt Richard Days analys fördelas poängen inom allmänna bedömningsspåret på ett oväntat sätt:
- 10% av poängen tilldelas för extra tillgänglighetsfunktioner
- 13% tilldelas för ytterligare energieffektivitetskriterier
- 15% baseras på utvecklingsteamets sammansättning
- 4% går till icke-vinstdrivande utvecklare
- Endast 3% av poängen baseras på projektkostnaden
Detta innebär att energieffektivitet värderas mer än fyra gånger högre än prisvärdhet, trots att myndigheten ska främja just prisvärt boende.
Mångfald premieras före kostnadseffektivitet
Utvecklingsteamets sammansättning inkluderar vissa obligatoriska krav på erfarenhet, men premierar även ”svarta, ursprungsbefolkning eller färgade personer” (BIPOC) och minoritetsdeltagande i utvecklingsteamet.
Ett vinstdrivande ”certifierat” BIPOC-lett företag kan tjäna upp till 11 poäng, medan ett BIPOC-lett ideellt företag kan få upp till 7 poäng. Ytterligare poäng kan erhållas genom intersektionalitet, exempelvis med ett certifierat kvinnolett BIPOC-team. Samtidigt ger kostnadsbegränsning i projektdesign och konstruktion maximalt endast 3 poäng.
Vad prioriteras egentligen?
Istället för att fokusera på prisvärt boende främjar systemet:
- Mål för etnisk jämlikhet
- Miljömässig hållbarhet
- Samhällsutveckling
- Stöd till utsatta befolkningsgrupper
- Universal design för tillgänglighet (7 poäng för att gå utöver byggkoden)
Detta liknar vad Ezra Klein kallar ”Everything Bagel Liberalism” – en tendens att kombinera alla progressiva mål i ett paket istället för att fokusera på kärnuppdraget.
Bättre än alternativet?
Ironiskt nog hävdar Day att IHDA:s system faktiskt är bättre än det ännu mer invecklade och kostsamma systemet för prisvärt boende som främjas av Chicagos bostadsavdelning. Trots bristerna verkar IHDA vara det mindre problematiska alternativet i en sektor där kostnadseffektivitet har nedprioriterats till förmån för andra samhällsmål.