En vändpunkt i hur människor arbetar och lever
Den industriella revolutionen var en djupgående kris och omvälvning i hur arbete organiserades, vilket förändrade människors liv i grunden. Denna period handlade om mycket mer än bara övergången från jordbrukssamhälle, kapitalismens tillväxt eller nya energikällor – det var själva arbetets organisering som genomgick en revolution.
”Industriell organisation definierar människors liv”
Judy Z. Stephenson, professor i ekonomisk historia vid Bartlett, UCL, menar att det var när produktionen började organiseras i stora arbetsplatser med regelbundna arbetstider som den verkliga revolutionen började. De nordvästeuropeiska ekonomierna hade redan utvecklats bortom jordbrukssamhället före slutet av 1700-talet, och kol användes redan intensivt.
Industriell organisation kan låta som ett torrt ämne, men det handlar om hur arbete organiseras – något som definierar de flesta människors liv. I början av 1700-talet försökte de flesta producenter undvika direktanställningar. Vid slutet av århundradet började de gamla sätten att anlita och underleverera att bryta samman. I början av 1800-talet sökte många arbetsgivare aktivt anställda för en ny typ av arbete under fabriksövervakning.
Denna förändring transformerade arbetarnas boendeförhållanden, familjeliv, samhällen, religionsutövning och identitetskänsla. Den medförde djupt lidande, framsteg och – för vissa – rikedom. Det var denna omvälvning som var revolutionerande, inte tekniken, kapitalet eller kolet i sig.
En ideologisk konstruktion med komplexa orsaker
William J. Ashworth, historiker vid University of Liverpool, påpekar att den brittiska industriella revolutionen, vanligtvis daterad från 1760 till 1840, allmänt betraktas som det avgörande ögonblicket när fabriker och massproduktion började omforma ekonomier globalt. Historiker och ekonomer debatterar fortfarande om vad som utlöste denna enorma förändring.
En populär förklaring är att Storbritannien, mer än sina konkurrenter, hade förmågan att tillvarata nya idéer och kunskap. Denna syn, ursprungligen förespråkad av österrikiska ekonomer som Carl Menger, Ludwig von Mises och Friedrich Hayek, hävdar att Storbritanniens industriella framgång kom från friheten att använda nya idéer. Perspektivet fick ökad betydelse under kalla kriget.
Moderna ekonomer och historiker på den politiska högerkanten, inklusive Joel Mokyr, Deirdre McCloskey och Niall Ferguson, har också argumenterat att Storbritanniens öppenhet och politiska frihet var avgörande för att främja kreativitet och teknologisk tillväxt.
Ashworth poängterar dock att begreppet ”industriella revolutionen” skapades som en ideologisk term. Verkligheten bakom Storbritanniens industriella dominans var betydligt mer komplex och omfattade statliga regleringar, höga tullar, protektionistisk politik, finansiell infrastruktur, ojämn regional tillväxt, förflyttning av arbetskraft från jordbruk till industri, exploatering av arbetskraft, kreativa arbetare, aggressiv imperialism, intensiv militär konkurrens, och till och med en del tur med resurser.
Ett relativt nytt begrepp för en omfattande förändring
Maxine Berg, professor emeritus i historia vid University of Warwick, påpekar att begreppet industriella revolutionen är relativt nytt; Arnold Toynbee skrev först på 1880-talet om den omvälvning som orsakats av en ”industriell revolution”. Men redan 1700-talets kommentatorer hade skrivit utförligt om revolutioner inom industrin och nya teknologier.
Den industriella revolutionen handlade om tillverkning, teknologi, färdigheter och arbete. Den förändrade landskapen i viktiga regioner som Wales (kopparsmältning), Skottland och Yorkshire (bomull, kol, järn), Midlands (järn, kol, verktyg) och London (sockerraffinaderier och sjöfart). Allt detta var kopplat till Atlanthandeln med dess beroende av plantageslaveri samt handel med Afrika och Asien.
Även om den industriella revolutionen blivit synonym med fabrikssystemet var detta inget brittiskt eller 1700-talsfenomen. Kinas enorma porslinsproduktion i Jingdezhen föregick Europas fabriker med flera århundraden. Europas fabriker uppstod ur omfattande tillverkning i verkstäder och hem, samlade i vad historiker senare beskrev som ”proto-industriella samhällen”.
Arbetskraften i många industrier, särskilt inom textilbranschen, bestod till stor del av kvinnor och barn – billig arbetskraft med snabba fingrar. Även om den industriella revolutionen startade en ihållande ekonomisk tillväxt medförde den inte jämlikhet.
I grunden en finansiell revolution
Pat Hudson, professor emeritus i historia vid Cardiff University, menar att den industriella revolutionen i grunden var en finansiell revolution. Det finansiella systemet möjliggjorde nödvändiga investeringar och skapade en infrastruktur som kunde stödja den industriella expansionen.
Det var kombinationen av finansiell innovation, nya arbetsmetoder, teknologisk utveckling och sociala förändringar som tillsammans skapade den djupgående omvälvning vi kallar den industriella revolutionen – en period som fortsätter att forma vårt samhälle än idag.