En upprörd debatt om USA:s bistånd och hanteringen av biståndsmedel har uppstått mellan framstående röster inom den ekonomiska och rationalistiska sfären. Diskussionen kretsar kring kritik av amerikanska biståndsorganisationer och deras effektivitet.
Förtydliganden kring Emergent Ventures
När kritiker blir arga tenderar de att förbise fakta. Det är viktigt att klargöra att Emergent Ventures overhead vanligtvis ligger på endast två procent, eller fem procent när det gäller mer komplicerade banksystem. Detta är en av anledningarna till den nyligen erhållna utmärkelsen från Time Magazine för innovation inom filantropi. Med över tusen Emergent Ventures-vinnare finns det gott om vittnen till hur extremt avskalad processen faktiskt är.
Felaktiga påståenden om forskningsfinansiering
Ett påstående i debatten är särskilt missvisande: att om den federala regeringen ger en dollar i forskningsfinansiering till Mercatus skulle cirka 40 procent gå till kombinerad overhead för universitetet och Mercatus – vilket påstås vara högre än genomsnittet för USAID-organisationer.
Detta påstående stämmer inte. Mercatus tar varken emot eller söker forskningsfinansiering från den federala regeringen. Om de skulle göra det skulle overhead till George Mason University vara noll. Beroende på den exakta källan till finansieringen skulle Mercatus sannolikt tjäna på sådana anslag eftersom de skulle få betydande ”overhead”-betalningar för vad som i själva verket inte skulle vara faktiska overheadkostnader. Detta är ett stort problem med systemet.
Kanalisering av bistånd genom NGO:er
Det finns ett missförstånd om påståendet att tredje parts NGO:er ”stoppar pengarna i fickan”. I verkligheten visade faktakontrollen korrekt att pengarna ”kanaliseras genom” NGO:erna, inte stoppas i fickan. Följande uttalande – ”Jag förstår att inte alla tilldelningar till tredje part är slösaktiga…” – visar en tydlig förståelse för att pengarna kanaliseras, inte tillgodogörs av organisationerna själva.
Det fanns en tidigare tid då USAID kanaliserade betydligt mindre genom amerikanska NGO:er. Det var ett bättre system, även om kongressen ville spendera mer pengar på amerikaner. Delar av Republikanska partiet, ofta i den verkställande grenen, såg NGO-alternativet som mer flexibelt och marknadsvänligt. Detta skapade ett fåtal triumfer, som PEPFAR, men också mycket slöseri.
Effektiv biståndsfördelning
Enligt välgrundade data motsvarade USAID-flöden under 2024 cirka 93% av Somalias statsintäkter, 61% i Sudan, strax över 50% i Sydsudan och Jemen. Detta är oroväckande siffror. Frågan om biståndets effektivitet kan diskuteras från olika perspektiv, men det är inte förvånande att det amerikanska folket är skeptiskt.
Biståndsmedel bör spenderas där de kan användas effektivt och där användningen är politiskt hållbar. Detta kan leda till en omfördelning av bistånd mot länder som i allmänhet är rikare, men där man fortfarande kan göra mycket gott för fattigare människor.
Behov av nyanserad debatt
I en tid när oskyldiga amerikaner skjuts på gatorna för sina (förmodade) politiska åsikter, försök till politiska mord verkar öka, och polarisering tilltar, är det viktigt att hålla en nyanserad ton i debatten.
Det vore värdefullt att höra från personer som faktiskt har erfarenhet av att arbeta med USAID eller andra multilaterala organisationer. Efter nästan fyrtio år i denna miljö, ibland som uppdragstagare, har många insett att dessa institutioner ofta är ganska slösaktiga, för inriktade på sina egna interna målgrupper, och att NGO:erna (som mottagare, inte givare) till viss del ”fångar” USAID.
Vägen framåt
De mycket bra folkhälsoprogrammen bör behållas, även om de involverar NGO-partners, men många andra pålagringar bör avvecklas. Detta är den sanna humanitära inställningen. Bättre retorik, bättre tänkande och mindre ilska behövs för att nå dit.