Federal övervakning av universiteten har gradvis intensifierats över årtionden och nu har politiska krafter från både höger och vänster använt statsmakten för att kontrollera den akademiska världen, med allvarliga konsekvenser för det civila samhället.
Staten tar kontroll över universiteten
John McGinnis har publicerat en djupgående analys om hur den federala regeringen i USA systematiskt har utökat sin kontroll över universiteten. Under decennier drevs denna utveckling främst av vänstern, medan högern, särskilt under Ronald Reagan, försökte motverka statlig överreglering och skydda det civila samhället. Dessa försök misslyckades.
Nu har en ny höger anammat vänsterns metoder och försöker påtvinga sin egen vision av ett gott samhälle. Den konservativa aktivisten Chris Rufo har öppet hånat klassiska liberaler och deras idéer om neutralitet, rättvisa och öppna institutioner, med argumentet att principer är för förlorare och att det viktiga är att gripa makten och krossa sina motståndare.
Civilrättslagstiftning som politiskt verktyg
Det är anmärkningsvärt att protester bland studenter, exempelvis vid Northwestern University, kan hota den biomedicinska forskningsfinansieringen för universitetets medicinska fakultet. Detta beror på att civilrättslagstiftningen ger den federala regeringen befogenhet att dra in finansiering för hela universitet baserat på oegentligheter inom vissa enheter eller institutioner.
Ironiskt nog var det vänstern som för nästan fyra decennier sedan krävde omfattande ändringar i civilrättslagstiftningen för att utöka federal tillsyn över högre utbildning. Nu uttrycker samma vänster oro över regeringens påträngande räckvidd. Detta visar hur politisk hybris kan slå tillbaka – den progressiva övertygelsen att statsmakten alltid skulle tjäna deras syften förbisåg verkligheten att statlig makt, när den väl släppts lös, inte känner någon ideologisk herre.
Konsekvenser för det civila samhället
Klumpiga statliga påbud i kontroversiella frågor, som transgenderfrågor, löser inte bara tvister utan förvärrar samhällsklyftor genom att omvandla moraliska meningsskiljaktigheter till politiska strider där vinnaren tar allt. Det civila samhället, däremot, frodas just för att det omfamnar mångfald och möjliggör kompromisser, vilket låter pluralistiska gemenskaper samexistera fredligt utan att dras in i ideologisk krigsföring.
Vänstern, fixerad vid enhetliga resultat, undervärderar konsekvent kraften i frivilligt samarbete och kulturell övertygelse. Deras kortsynthet har överlämnat tvångsinstrumenten de själva smidde till sina motståndare, vilket bekräftar en bestående sanning: den makt du ger regeringen idag kommer oundvikligen att användas av dina motståndare imorgon.
Hayeks varning blir verklighet
Som McGinnis påpekar kan man inte bygga en civilisation genom att klubba ner sina motståndare. I den nuvarande utvecklingen ser vi hur Friedrich Hayeks varningar om statlig överreglering besannas – det civila samhället riskerar att dö i spillrorna av politisk maktkamp där principerna om akademisk frihet och institutionell autonomi offras på den politiska stridens altare.