Frågan om klassisk liberalism är för förlorare står i centrum för en ny analys som undersöker det komplexa förhållandet mellan politisk makt, individuell frihet och ideologiska konsekvenser i dagens polariserade landskap.
Den ”Nya högerns” besatthet av politisk makt
Analysen börjar med att identifiera ett grundläggande problem med den politiska retoriken som förespråkar att ”härska”. Det finns två avgörande problem med denna inställning:
Makten växlar oundvikligen
Det första problemet är den enkla verkligheten att ingen politisk sida vinner varje val. Statistiskt sett kommer ”den andra sidan”, oavsett vilken, att vinna ungefär hälften av tiden. När man bygger upp verkställande makt eller statlig makt generellt för att tjäna sina egna syften, är sannolikheten hög att samma maktbefogenheter en dag kommer att användas mot en själv.
Demokrater har uttryckt ilska över Trumps användning av presidentdekreter och verkställande makt, men detta började inte med Trump. Barack Obama utökade makten för att ge rättslig status åt illegala invandrare, och Joe Biden försökte avskriva studielån utan kongressens godkännande. Trump klev in i ett system som redan hade förändrats och använder det nu för sina egna syften.
Högerregeringar är inte nödvändigtvis bättre
Det andra problemet är att styre från den politiska högern inte nödvändigtvis är bättre än styre från den politiska vänstern, även om man har grundläggande högerorienterade sympatier. Även inom ekonomin medför Trumpadministrationen problem, som mycket höga föreslagna tullsatser, något som troligen inte skulle ha setts under en typisk demokratisk administration.
Sådana problem blir ännu mer uppenbara när en sida vinner en serie politiska segrar i följd. Makt korrumperar, och högern är inte immun mot denna sanning. Republikanska partiet har typiskt varit ett verktyg för finansiella konservativa, åtminstone på papper och i retorik. Men under de republikanska majoriteterna under både George W. Bush och den första Trump-administrationen steg både utgifter och statsskuld dramatiskt.
Den klassiska liberalismens relevans
Trots att klassisk liberalism ofta uppfattas som förlorare i den dagliga politiska kampen, argumenterar analysen för att den klassiska liberalismen i själva verket vinner en serie periodiska omvälvande segrar, även om den vid många historiska ögonblick är relativt vilande i sitt inflytande.
Klassisk liberalism, med sitt fokus på individuell frihet, ansvar och tolerans, framställs som ett mer hållbart politiskt förhållningssätt på lång sikt. Analysen menar att om man värnar dessa grundläggande värderingar är eskalering av statsmakten, över konkurrerande administrationer, osannolikt att visa sig vara en vän över tid.
En väg till verklig framgång
Slutsatsen är att klassisk liberalism, trots att den ofta marginaliseras i dagens politiska debatter, erbjuder en väg till att vara en verklig vinnare på lång sikt. Dess grundläggande principer om begränsad statsmakt, individuella rättigheter och en politik som bygger på långsiktighet snarare än kortsiktiga maktvinster framställs som både intellektuellt övertygande och praktiskt hållbara.
Analysen understryker att ett verkligt framgångsrikt politiskt system måste balansera mellan olika intressen och begränsa koncentrationen av makt, oavsett vilken sida som för tillfället innehar den.